Jag orkar inte, jag orkar verkligen inte! Hur fan hamnade vi här? Vart gick vi fel? Jag har förändrats och det vet jag, men det har även du! Allt blev helt plötsligt skit! Men du är för blind för att se det. Men jag ser, jag hör! Jag vet att vi valde fel stig redan från början. Vi blev varnade och vi fick kritik mot oss angående vårt val, men vi bara sket i det och sa att vi klarar allt tillsammans. Hur hamnade vi då här? Nu är det bara stelt och konstigt. Det är inte du och jag, det har jag accepterat men med tanke på situationen så borde vi kunna prata som vuxna! Annars kommer detta aldrig fungera. Jag vill verkligen vara en del, men du släpper inte in mig. Du pratar om att jag inte accepterar dig som du är och att du inte blir accepterad som den du är. Men det är inte mig det är fel på den här gången. Nu är det du som får försöka. Jag har gjort det så länge och nu orkar jag inte det längre, orkar verkligen inte!

LLFU - TotallyPsyko